PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

måndag 13 mars 2017

En ny epok

Vad kan vi vänta oss av den nye presidenten i USA och vad har den förre presidenten lämnat efter sig?


USA:s nuvarande ambassad i Tel Aviv
Foto: Bertil
Det har väl knappast undgått någon att det valts en ny president i USA.
Min första reaktion är förvåning över det märkliga att en nation med ca 320 miljoner invånare har haft så förtvivlat svårt att hitta presidentkandidater som någon ville ha som president. 
Istället har amerikanarna - lite förenklat - haft fullt upp med att bara välja bort någon. Resultatet har blivit en polariserad amerikansk befolkning, starka protester och ett öppet misstycke.
Det var som att den som folket tyckte minst om blev bortvald, inte att den man tyckte bäst om blev vald. 
Vad väljer man om valet står mellan pest och kolera? 
Det blev till slut Donald Trump. 
Om han representerar pest eller kolera kan ju vara oviktigt, båda alternativen är lika dåliga.

Den avgående president Barack Obama med sin vackra fru Michelle utgjorde till det yttre en perfekt representant för landet USA.
Har USA någonsin haft en mer talangfull talare som president i modern tid? 
Det skulle väl vara John F Kennedy då...
Jag blev själv rörd till tårar då han talade första gången efter sitt segerval på hösten 2008. YES, WE CAN! 
Barack Obama
Han fick Fredspriset till Alfred Nobels minne innan han hade hunnit uträtta någonting som president, förväntningarna var verkligen skyhöga. Tråkigt att USA under hans tid som president har dragits in i flera militära konflikter trots alla fredliga förväntningar.
Under sina mandatperioder  på sammanlagt 8 år minns jag särskilt bilden på Obama och hans närmaste medarbetare, då de följde dödandet av Usama bin-Ladin i realtid på bildskärmar. 
Men jag minns också den gången då han, tillsammans med sina livvakter och en kameraman, åkte till en hamburgarrestaurang i närheten av Vita huset för att personligen hämta en hel mängd beställda hamburgare-menyer till sig och sina kompisar som jobbade över på kontoret. Jublet visste inga gränser när restaurangpersonalen insåg att det var presidenten själv som kom för att hämta och betala maten. Naturligtvis ett sorts propagandajippo, men samtidigt charmigt jordnära. Jag kan inte tänka mig Rysslands eller Kinas ledare utföra något liknande. 
Obama gick hem hos många. Men inte hos alla. Resultatet av hans 8 år i Vita huset har tyvärr blivit en splittrad amerikansk befolkning och en udda figur som hans efterträdare; Donald Trump.

Donald Trump

Vilken bild får jag då av Trump? Han är min egen motsats, det är helt klart. Och jag känner ingen som ens liknar honom i sitt uppträdande eller i sin retorik. 
Hur är han som talare? Han kan tala högt och länge. Men det han säger, eller rättare sagt; hur han säger det är ofta förskräckligt. Han förolämpar inte sällan sina meningsmotståndare och tycks föra ett privat krig mot medier och myndigheter i det land han själv förväntas leda. 
Han verkar opåverkbar mot kritik och goda råd. Olyckligtvis nog har han det gemensamt med Sveriges utrikesminister Margot Wallström. Jag blev till en början glad över att hon hörsammade statsminister Stefan Löfvens lockrop om en regeringspost. 
Jag har tyvärr fått ändra uppfattning. Även Margot Wallström har saboterat relationerna med många; Ryssland, Saudi-Arabien, USA för att nämna några, och inte minst till Israel.

Mina texter syftar till att formulera min personliga uppfattning om vad som händer och har hänt i Israel, samt kommentera antisemitism ur olika infallsvinklar. 
Så vad har Obama bidragit med som helhet i Mellanöstern? Och vad kan vi vänta oss av Trump?

Barack Obama närmade sig den muslimska världen i Mellanöstern. Under hans tid som president har sanktionerna mot Iran hävts, och på så vis släppt lös en farlig kraft som lovat att utplåna Israel så snart det är möjligt. 
Få tycks höra varningsklockorna. 
Andra västliga nationer, inte minst Sverige, kastar sig i armarna på den stenhårda Iranska diktaturen i hopp om att kortsiktigt göra "business" av den nya situationen. Men det kan bli ödesdigert på sikt. 
En av de sista besluten Barack Obama tog var att låta lägga ner USAs vetoröst i FN:s säkerhetsråd och låta resolution 2334 bli antagen, något som kommer att försvåra Israels möjligheter att förhandla om "Lands mot fred". En dolkstöt i ryggen av Israels - i normala fall - mest trogna bundsförvant.


Hurvatorget, Judiska kvarteret
Old City Jerusalem  Foto: Bertil
Donald Trump går ut med en helt annan linje. Han twittrade och bad Israels regering hålla ut till den 20 januari 2017, dvs till den dagen han tillträdde i Vita huset. Han lovade att USA skulle återupprätta relationen med Israel. 
Han har också lovat att USA, som första nation, ska flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem.
Detta löfte kan emellertid resultera i svåra störningar i relationerna till den Palestinska myndigheten, eller i värsta fall; öppet krig.

Ingen har förklarat för mig varför det skulle behöva få sådana följder.
Om Israels motståndare till varje pris vill återgå till 1967 års gränser; vad hindrar då att andra nationer förlägger sina ambassader i västra Jerusalem? Västra delen av staden ingår ju inte i det framtida, arabiska området. 
Naturligtvis är alltihop bara en principfråga. De vill inte erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.
Sanningen är dock att Jerusalem bara har varit huvudstad i en enda nation under sin 3000-åriga historia. Den nationen är Israel. Och så lär det förbli.