PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

söndag 27 november 2016

Nimis brinner

Delar av Nimis
Foto: Sebastian Vidovic (med tillstånd)
Nimis brandskadades 24 november 2016. Det var inte första gången Lars Vilks konstverk, vid stranden på norra sidan av Kullen i södra Sverige, har brunnit. Det har också vandaliserats och blåst omkull av stormar och vågor. Men med Lars Vilks ofattbara tålamod har konstverket återställts i en ny form, gång på gång. Enligt Vilks ingår marodörer, stormar och mordbrännare i konstverkets naturliga uttryck och förvandling. Något flummigt kan tyckas, men konstnärer har ju rätt att uttrycka sig fritt.
Jag har själv, tillsammans med min familj besökt Nimis. Det var en del år sedan. Vi klättrade i tornen, fantiserade om vad de betydde och barnen hade lika roligt som vi vuxna.
Konstnären Lars Vilks är också känd för att utmana Islam genom att använda sig av tryckfriheten och åsiktsfriheten i Sverige och den övriga fria världen. Han har förnedrat världens alla muslimer genom teckningar som muslimerna anser avbilda profeten Muhammed som en hund med människohuvud, och placerat figuren i mitten av en vägrondell, därav namnet "Rondellhund".
De tre första teckningarna, som publicerades i en mindre svensk lantortstidning 2007, följdes av flera som publicerades i den danska dagstidningen Jyllandsposten. Ryktet om Vilks hädelse spreds över hela den muslimska världen. Det är fantastiskt att Nerikes Allehanda och Jyllandsposten har så många läsare i t ex Iran och Pakistan, men det verkar inte bättre, då det uppstod stora demonstrationer där och i andra muslimska länder.
Lars Vilks lever idag under ständigt mordhot och med rigoröst livvaktsskydd.

Den 25 november jobbade jag som vanligt med att spackla och måla i en villa i vårt samhälle. Mitt yrke består ju i att måla och tapetsera, numera oftast hemma hos privatkunder. När jag är ensam lyssnar jag ofta på Sveriges radio P1, den talande kanalen. I nyhetsflödet förekom branden på Nimis gång efter gång under morgonen. När det var dags för kulturinslag pratade man om samma sak som sekunderna innan behandlats i nyhetssändningen: branden dagen innan i konstverket Nimis, egentligen en enda stor brädhög skapad av drivved, placerad helt isolerad långt från människor och vägar. Elden var släkt, ingen person hade kommit till skada och Lars Vilks tänkte se till att det byggdes upp igen.


Branden i staden Haifa  Foto: TT
Samtidigt brann det med en helt annan intensitet på en annan plats: Israel.
Sedan flera dagar hade olika delar av Israel plågats av mycket kraftiga bränder, varav flera ansågs vara anlagda. 70-80000 människor hade tvingats lämna sina hem, arbeten eller universitet. Faran för en mycket stor katastrof var överhängande, om den inte redan hade inträffat. 
USA, Ryssland, Italien, Turkiet, Grekland, Kroatien och Cypern är några av de länder som sänt brandbekämpare och flygplan till undsättning. 
USA flög även in en ombyggd jumbojet för att kunna vattenbomba stora ytor. 
Till och med den Palestinska myndigheten lär ha hjälpt till. Tacka för det, motsatsen skulle ju vara anmärkningsvärd då ingen sitter frivilligt och brinner upp. Ren självbevarelsedrift skulle ju räcka för att hjälpa till vid okontrollerade markbränder som hotar egen bebyggelse. Trots detta har det förekommit jubel på de så kallade sociala medierna runt om i arabvärlden. "Allah hämnas på judarna genom att låta elden plåga dem", sägs det. Lite hjälp har Allah tydligen fått av ett okänt antal arabiska, unga män som gripits för mordbrand. 

Om allt detta säger nyhetsförmedlarna på Sveriges Radio ingenting denna morgon, fredagen 25 november. Inte ett ord.
Först kl 13.00 kunde vi lyssna till ett reportage om katastrofen i Israel. Jag är inte ensam om att anse att nyhetsvärderingen i Sveriges "opartiska" statliga media går att diskutera. 
Mitt exempel är på gränsen till komiskt, eller i alla fall symtomatiskt: Man talar oavbrutet om en mindre brand i en brädhög ute i naturen, ett "konstverk" med signaturen Lars Vilks, men inte ett ord om flera samhällshotande bränder i det redan brännmärkta Israel. 
För brännmärkt är Israel i svensk media, någon annan förklaring kan jag inte finna. När det brann i Australien och Spanien fick det stort utrymme i svensk radio och TV.
Det hjälper naturligtvis inte israelerna att släcka några bränder om svensk statsmedia nämner om dem eller inte, nej, det handlar om nyhetsvärdering och påvekan av svenskarnas inställning till Israel.

Kristallnatten 9 november 1938
Foto: Forum För Levande Historia
Svensk TV visade den 9 november 2016 en amerikansk dokumentär på "Kunskapskanalen" med titeln; Israels mediastrategi i USA. 
Programmet, som skulle utbilda de svenska tittarna, gick ut på att allt vi hört om det judiska folkets utsatthet, om Israels prekära säkerhetsläge och behovet av en enda liten judisk stat i världen var en stor lögn. Allt som vi Israelvänner tycker oss veta om historien och bygger vår uppfattning skulle vara ett luftslott. Israel är enbart en krigsmaskin och penninghungrigt monster, kort sagt allt det som den antisemitiska världsbilden bygger på.
Svensk statstelevision hade den dåliga tajmingen att sända detta suspekta hatprogram på kvällen för minnet av Kristallnatten 1938; natten mellan 9-10 november.
Var detta en tillfällighet? Jag tycker det var osmakligt.