PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

söndag 20 november 2016

Jerusalem-Biografin

Vägskylt  Foto: Bertil
Min första resa 2007
Detta är en omarbetat/förkortad version och en introduktion till min recension av boken "Jerusalem-Biografin" av Simon Sebag Montefiore.
En mycket tjock bok om Jerusalem och dess historia, härskare, invånare och öde.
Återigen får jag min bild av staden bekräftad; Jerusalem är något av ett nav i jordens centrum. Blickar av åtrå har riktats mot henne under alla tider.
Belägen i en geografisk skärningspunkt mellan samtliga väderstreck, särskilt under den tid då människorna inte förflyttade sig med hjälp av flygplan utan färdades längs vägarna mellan den tidens kända världsdelar.
Jag kan fortfarande känna känslan när jag första gången fick se "Jerusalem" på vägskyltar när jag närmade mig staden med bil. Flera personer jag talat med har upplevt samma sak; en märklig känsla i magtrakten av spänning och upphetsning. Den känslan återfinner sig varje gång det är dags.
Varje gång jag besökt Israel har jag vigt mer och mer tid på att vistas i Jerusalem. Att flanera runt på gatorna och titta på människor, miljöer och vyer har blivit viktigare. Varje gång jag lämnat staden sätter en längtan efter att komma tillbaka in.
En kuperad stad som Jerusalem, ca 900 meter över havet. erbjuder många överblicksvyer; vackra för ögat och vilsamma för sinnet.
Samtidigt är det en stad som har sett mycket blod flyta. Dagens människor minns naturligtvis bara det som händer idag, men efter att ha läst Montefiores bok inser man att det finns mer att berätta.
Den ena våldsamme härskaren efter den andre har tagit eller ärvt makten över Jerusalem.
Det var verkligen inte bättre förr!

En sak som slog mig gång efter gång under läsningen var detta faktum som jag ständigt återkommer till i mina bloggtexter: det har aldrig funnits en stat med namnet Palestina, styrd av araber/palestinier/muslimer. 
Dagens hatfyllda propaganda om att befria Palestina från judarna/Israel till sina rättmätiga ägare är verkligen en dimridå utan substans.

Jerusalem från Väg 1  Foto: Bertil
"Se, vi går upp till Jerusalem" (Svensk kyrkopsalm)
Bara under - historiskt sett - korta perioder har regionen varit under arabiskt styre. Framför allt under en epok, några år efter Muhammeds död 632, då Jerusalem intogs av den nyfödda religionen Islams arméer. 
Sanningen är istället att i stort sett alla epokers stora riken lagt Jerusalem under sig, under längre eller kortare perioder. 
Bara under de 400 år (1517-1917), som det skakiga osmanska riket officiellt styrde, gästspelade parallellt alla samtida storheter och tog för sig av Jerusalems hemligheter och dygder; Franske kejsaren Napoleon, den albanske Muhammed Ali (ej att förväxla med den amerikanske boxaren), alla kristna mystiker och evangelikaler från USA och Europa, liksom ryska tsarer, tyska kejsare och brittiska kungar och generaler osv.

Läsningen av Jerusalems historia påminner om att i stort sett de enda som inte haft inflytande och makt över Jerusalem och provinsen Palestina (för det är ju enbart i egenskap av en provins i något annat rike området existerat, ända sedan Jesu tid) är just de som idag gör allt anspråk på landet, det vill säga de muslimska araber, som sedan mitten av 1960-talet i folkmun kallas palestinier.
Alltså tvärt emot den gängse politiska (men historielösa) uppfattningen som råder runt om i världen.
Att dra denna slutsats är dock knappast författarens motiv för att skriva boken "Jerusalem-Biografin"; det är min egen slutsats.
Motivet att skriva en bok av detta slag måste istället ha varit lust.
Lust till att rota i alla skrymslen efter anekdoter och detaljer, citera bortglömda ögonvittnen och förlora sig i en bländande, skrämmande och fascinerade historia om en stad som är mer omtalad, hatad och älskad än kanske någon annan stad på jorden.
En stad som även jag älskar.
Läs hela min bokrecensionen här: "Jerusalem-Biografin"