PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

torsdag 11 augusti 2016

Ett färgrikt land

Färgsprakande och skönt skuggigt
Solomon Street, Jerusalem
Foto: Bertil
När jag reste till Israel från Sverige för första gången kändes det, efter några timmar i luften, som om jag reste till världens ände. Men nu, efter flera resor, och ett ivrigt intagande av information om både historia och nutid, inser jag att jag snarare reser till världens centrum.
En historisk, religiös och politisk brännpunkt. 
Israel visar olika sidor beroende på vart man åker. Trots sitt lilla format (Israel är ca 20 gånger mindre än Sverige) finns där helt olika natur och klimat representerade, liksom livstempo och inte minst kulturtyper.

Den färgrika blandningen av alla sorters människor är mest tydlig i Jerusalem.
Det är också i Jerusalem den politiska laddningen märks tydligast för oss tillfälliga besökare, det är i alla fall så jag upplever det. 
Israel beskylls för apartheid och övervåld, trots att det är hennes motståndare som ständigt och jämt hotar med våld och dess fullständiga utplånande. BDS-rörelsen (Bojkott, desinvesteringar och sanktioner) jobbar stenhårt över hela jorden för att smutskasta staten Israel, som om ett villkorslöst tillbakadragande från Judeen och Samarien skulle inneböra fred, frid och fröjd. Israels tillbakadragande från Gaza 2006 visar en motsatt utveckling. 
Det svenska projektet "Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel" är en annan märklig skapelse då den, sitt namn till trots, inte följer några judiska barn på väg till deras skola under raketregn från Gaza eller knivsvingande araber på Västbanken. Och någon annan region på jorden med liknande hot mot civila har de inte heller satsat på, enbart palestinska araber. Märkligt så som världen ser ut i dessa dagar.
Har då alla dessa anklagelser någon relevans i proportion till Israels verkliga brister?
För alla samhällen har ju brister, även Israel. Och Sverige. 

Jag skriver detta i Jerusalem. Våra nästan 2 veckor långa semester på olika platser i landet lider mot sitt slut. Vi är dock förbjudna av biluthyraren att besöka Judeen och Samarien då en israelisk bil där löper mycket stor risk att råka ut för massiv stenkastning med risk för livet. 

Fontänen i Teddy Park  Foto: Bertil
Vi började och slutar vår resa i Jerusalem. Jag sitter på en parkbänk i Teddy Park nedanför stadsmurarna utanför Jaffaporten. Jag tittar på när barn och vuxna leker och svalkar sig i den fantastiska fontänen som flera gånger om dagen presenterar en blöt, synkroniserad musik/ljus/vatten-show. 
Vi omges av judiska och arabiska barn med sina familjer, huller om buller i fontänen eller på grässluttningarna runt om. Alla gläds åt 20 minuters svalkande vatten i den starka värmen, Jerusalem saknar ju vattendrag. 

Kvällsmarknad  Foto: Bertil
När jag befinner mig i Jerusalem och betraktar människorna jag möter, inser jag att folklivet innehåller ett inslag som helt saknas i mitt eget hemland, Sverige; det är det judiska folkets klädkoder i alla dess variationer.
I Sverige ser man högst sällan en man med kippa på huvudet och den bärbara tallitens (bönesjal) hörntofsar slängande runt höfterna. Eller kvinnor med särskilda huvudbonader och tydligt urskiljbara kjolar, allt som tecken på olika grupptillhörigheter.
För att inte tala om ortodoxa kvinnor med peruker och män i märkliga varianter av hattar, rockar, knästrumpor och kostymer. 
I Jerusalem vimlar det av dem.

Att vi ser dessa så sällan i Sverige beror inte enbart på att antalet judar i landet är lågt, ca 20 000. Det beror främst på att de svenska judarna upplever sig hotade om de skyltar med sin judiska identitet på gator och torg. Inte sällan av invandrare från Mellanöstern som är uppfödda med en stark antisemitism, något som också blir allt vanligare även bland svenskar i allmänhet efter en ganska kraftig vinklad nyhetsförmedling från Mellanöstern i medier och påverkan från kändisars politiska ställningstagande.
Utlandsfödda i Sverige 31 dec 2015 var enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) 1 676 264, alltså nästan 1.7 miljoner av en befolkning på närmare 10 milj. Till det kommer alla deras barn och barnbarn, med andra ord en betydande andel av den svenska befolkningen. Självklart har dessa människor berikat samhället och gett det "gamla" Sverige en mängd spännande influenser och förstärkt tillgången till arbetskraft i ett glesbefolkat land. 
Jag kan fortfarande minnas detaljer från mitt första besök på en kinesisk restaurang, vilka vänner som var med och jag minns till och med vad jag åt: strimlad biff med lök. Det var 1969. Eller när jag åt min första pizza. Jag hade problem med smält ost. Det har jag inte längre.
Självklart kommer inte alla invandrare från Mellanöstern men minst 500 000 (0,5 milj) nya svenskar är muslimer. Beroende på krigen i bl a Syrien och Irak har den andelen ökat kraftigt under senare år. 
Muslimer i Sverige är på grund av sin klädkod vanligtvis lätta att identifiera när vi möts på stan. 

En muslims bönestund
på en badplats i Israel
Foto: Bertil
I Israel smälter alla sorters folkgrupper in i folkvimlet. Eller sticker ut, om du så vill. De lyser med sin tillhörighet på alla upptänkliga sätt genom kläder, frisyrer och språk. Både muslimer och judar uträttar sin bön ogenerat på vilken plats som helst och ingen tar någon särskild notis om det.
Judar, muslimer, druser, samariter, kristna araber, nunnor, munkar och frikyrkliga eller sekulära tillfälliga besökare från jordens alla hörn blandas på gator och torg.

I Sverige kan du också se alla dessa yttre attribut. 
Utom de judiska.
De får hålla sig dolda inom sin väggar eller räkna med bråk, protester och hot om bojkott.
Det är naturligtvis helt normalt med ett synligt inslag av människor från många olika kulturer i det svenska samhället. 
Men den judiska klädkoden saknas! Vad beror det på?
En del påstår att det beror på staten Israels politik, men den kan väl inte de svenska judarna ställas till svars för?
Så enligt mitt resonemang är det inte Israel som har problem med apartheid, som vissa påstår, utan Sverige och svenskarna.