Ronaldo i Israel

LÄNK Se trevligt YouTube klipp; Ronaldo inkognito

Nu har det hänt igen: en superkändis har gjort reklam för en israelisk produkt och skapat svallvågor i den internationella debatten. 

Denna gång är det portugisen Cristiano Ronaldo, av många ansedd som världens bäste fotbollsspelare.
Han är aktiv i det spanska topplaget Real Madrid och självklar stjärna som lagkapten i Portugals landslag, som i juni 2016 blev Europamästare..
Ronaldo har tilldelats Ballon d'Or och internationella fotbollsförbundets pris som årets spelare; giltiga kvitton på att han är bäst. Tre guld i engelska Premier League med Manchester United pryder hans prishylla och övergångssumman från United till Real Madrid är historiens näst högsta, 80 miljoner pund. (motsvarar ca 1 miljard svenska kronor.)
Uppdatering 28/5 2016: Ikväll slog Ronaldo den avgörande straffen i mål och vann Champions League med sitt Real Madrid. 
Personer med enorma förmögenheter gör sig ofta kända för att göra stora donationer till hjälpprojekt och Ronaldo är inget undantag.

Men tacksamheten över att Ronaldo så sent som 2012 skänkte stora summor till skolor i Gaza verkar numera tyvärr vara som bortblåst. Likaså stoltheten över att Real Madrids huvudsponsor; det arabiska flygbolaget Fly Emirates, namn är tryckt på matchtröjorna.
Han har nämligen medverkat i en reklamfilm för det israeliska bredbandsbolaget HOT vilket tydligen överskuggar alla övriga positiva kvalitéer hos fotbollsstjärnan enligt många Israelkritiker.
Det israeliska HOT påstår att deras 200 mbit/s internet är snabbare än självaste Ronaldo. Kul idé. 

Om det inte vore för att HOT är ett israeliskt företag skulle debatten med hundra procents säkerhet inte uppstått. Det skulle bara varit ännu ett av alla de reklaminslag för varumärken världen över, som Ronaldo regelbundet medverkar i. 

Men bara namnet Israel väcker ett obeskrivligt hat hos många. 

Scarlett från Soda Stream-reklamen

För något år sedan hörde vi talas om kritiken mot den amerikanska skådespelerskan Scarlett Johansson, som gjorde reklam för Soda Stream; den populära maskin som tillsätter kolsyra till vatten och skapar hemmagjord läsk. Soda Stream saluförs över hela världen och de flesta vet inte ens om att det är en israelisk uppfinning.
Företaget flyttade efter kritikstormen sin produktion; från Samarien/Judeen som många kallar Västbanken och anses vara synonymt med ockuperad mark, för att istället etablera sig på andra platser i Israel. Djupdykande artikel i ämnet-Världen idag LÄNK
En mängd Palestina-araber blev förstås arbetslösa men bojkottarna blev nöjda, samma resultat som uppstår genom det senaste svenska kravet på ursprungsmärkning av varor från "de ockuperade områdena" i Israel. 

Livet är verkligen inte rättvist, men politiskt korrekthet går oftast före sunt förnuft.
Soda Stream märker nu av bojkottrörelsens oförsonliga hållning, trots att många uppskattar att kunna göra billig läsk och sodavatten själva. De som betalar det högsta priset är dock arabiska anställda i fabrikerna.

2014 väckte hennes reklamfilm en våg av avsky men Scarlett stod upp för produkten och för Israel. Hon har verkligen inte bara utseendet med sig, hon är också en mycket skicklig judisk skådespelerska. Hon vågade utmana kritikerna utan att backa. Hon tycks inte heller ha förlorat på att stå upp för sin åsikt, hennes karriär går istället spikrakt uppåt.
Stickspår: Min favoritfilm med Scarlett är nog The Prestige med bl a Christian Bale, Hugh Jackman, Michael Caine samt David Bowie i en mindre roll.

Hur ska det då gå för Ronaldo? Ja, inte heller han kommer att gå i konkurs om någon trodde det.
Ronaldos Facebook- konto lär ha ca 100 miljoner följare. Där ligger jag i lä, om man säger så...

Du kan se Ronaldos reklamfilm för HOT här(=länk)

Det mest intressanta tycker jag ändå är kommentarerna som följer nertill på YouTube-sidan. Hat och avsky vräks ut mot "sionisterna" och "barnamördarna" i Israel. Subjektet, dvs Ronaldo och hans reklamfilm blir snart bortglömt; den drunknar i en kloak av okvädesord mot judar; en orkan av hat.

"Jag älskade Cristiano Ronaldo, men efter att ha sett det här hatar jag honom", gick att läsa på någon social media.
Så mycket var den kärleken värd.

Det tydliga är polariseringen. Antingen hat eller kärlek. Tanken på att respektera människor på båda sidor finns knappast, något som måste till om det ska bli fred i världen. Att det dessutom finns en och annan barnamördare hos araberna glömmer kritikerna gärna bort. 

Filmat av Bertil 2013. 

Filmen visar arabiska grabbar som nyss sparkat boll mot Klippdomen i Jerusalem. Jag fick upp kameran precis när dagens fotbollsträning var avslutad, det blev tyvärr bara en kortfilm.
Vem vet, kanske lekte de Ronaldo?
Att judiska pojkar skulle sparka boll mot Kotel - Västra muren - ca 50 meter därifrån är svårt att tänka sig. Kotel är alltför helig för judarna, men att låta arabiska barn använda Klippdomen som bollplank är tydligen okej för muslimerna. Jag blev i alla fall förbluffad.

Att kunna surfa på internet snabbt eller göra egen läsk är ju inte livsavgörande. 

Men israeliska innovationer som verkligen betyder liv eller död för sjuka människor finns det gott om. Om bojkott-hoten mot Israel skulle bli konsekvent verklighet skulle vi inte bara stå utan bl a en mängd medicinsk utrustning och läkemedel. Vi skulle också sakna många av de tekniska hård- och mjukvaror inom IT-världen som krävs för att föra fram våra åsikter om t ex Israel, vare sig de är negativa eller positiva.

Politisk korrekthet är som sagt inte alltid lika med förnuft.

Från hästryggen

Foto: Gunilla

Jag har suttit på en häst en gång i livet. 

Jag kan inte minnas att jag i barndomen red ens några hundra meter på Barnens Dag; sittande på en uttråkad ridskoleponny; ledd av en lika uttråkad funktionär och påhejad av entusiastiska föräldrar som vinkande och tjoande följde ridturen med kameran i högsta hugg. 

Det kanske har hänt men jag har i så fall glömt det.

Min verkliga hästdebut skedde i Israel sommaren 2013 vid 58 års ålder, och blev ett oförglömligt minne.

Debuten skulle egentligen ha skett redan 2007 under vårt första besök i Israel men blev förhindrat av att vår yngsta dotter var under 10 år och ansågs vara för ung för en ridtur på Golanhöjderna. Jag fick "offra" mig, och vi två tog istället en biltur och köpte glass i en liten kibbutz i närheten. 

2013 gjorde vi om Israelresan; pappa, mamma och de tre yngsta döttrarna, som nu hunnit bli vuxna. 

Utsikt över ranchen och Gennesarets sjö
Foto: Bertil

Det går att hyra hästar och guider på flera ställen i Israel. Denna gång valde vi en ranch vid byn Kanaf, nära Ramot på östra sidan av Gennesarets sjö, uppe på kanten av Golanhöjden med utsikt över sjön. 

Lugn och fridfullhet genomsyrar landskapet, relativt långt ifrån mer politiskt heta platser som Jerusalem och Hebron. 

Foto: Bertil

Samtidigt är det inte särskilt långt till Syriens gräns där inbördeskriget i Israels grannland rasade redan 2013. Historiskt var det dessutom här på Golanhöjdens krön som syriska soldater låg och sköt prick på israeliska bönder i dalen, fram till Israels maktövertagande 1967. 

Fortfarande finns det farliga minfält och förfallna syriska eldställningar från den tiden.

Platsen erbjuder en fantastisk utblick över den undersköna och historiska trakten. Ägaren och guiden var Uri Peleg, en man runt de 60 klädd i cowboy-hatt av läder, brunbränd och ständigt leende. När jag senare googlade hans namn insåg jag att han var en av Israels mest erfarna och kända "häst-människor", lite av en legend. Han har importerat Appaloosa-hästar från USA, hästar som vi svenskar vanligtvis kallar indianhästar. Vackra, ofta fläckiga och mycket trygga ridhästar som ursprungligen kom från Europa med de spanska conquistadorerna men senare avlats av Nordamerikas urinvånare och fått sina speciella egenskaper.

Faruk betar Foto: Gunilla

Min häst hette Faruk. "Efter en korrupt egyptisk politiker", upplyste Uri mig. "Som de flesta politiker då", svarade jag varpå Uri skrattade hjärtligt en lång stund medan han ställde in stigbyglarnas längd och finslipade sadel och betsel i förhållande till min kropp. Jag fick stränga order att inte låta Faruk beta i onödan utan istället träna på att bestämma över hästen. Detta var lättare sagt än gjort. Medan de övriga ryttarna förberedde sig och sina hästar började Faruk glatt beta än här och än där. Tistlar långt där nere på marken eller olivkvistar högt uppe i trädkronorna. Jag hade fullt upp med att hålla mig kvar i sadeln.

När alla var klara och vi hade fått en kort introduktion hur man startar och stannar en häst började en svindlande klättring den sista biten upp till höjdernas krön. Det var faktiskt mycket brant, särskilt för en ovan ryttare, och hästarna tog ibland galoppsteg för att komma upp. De kände naturligtvis till rutten väl sedan många tidigare turer. 

Uris son red först och visade vägen, sedan kom flickorna, jag själv och sist Gunilla och Uri. Att ingen av oss ovana ryttare trillade av i den branta backen var nog mer tur än skicklighet men vi kom alla upp helskinnande.

Väl uppe på höjden började en timmes underbar stillsam ridtur med en vidunderlig utsikt åt alla håll. Uri berättade under ritten en kort historik om trakten och med stolthet beskrev han hur han och hans folk, alltså judarna, var tillbaka där de hörde hemma. I Eretz Israel - hemlandet.

Tidpunkten för utflykten var noga planerad så att vi vid ridturens slut stod på Golanhöjdens kam med panorama över Gennesaret och berget Arbel på andra sidan. Vi badande i den nedgående kvällssolens speciella ljus. Den stunden blev ett vackert julkort men framför allt ett minne för livet.

Foto: Uri