Charlie Hebdo

Gud finns inte...   JO, DET GÖR HAN VISST!
(En av Charlie Hebdos snällare teckningar)

Vilken tid vi lever i.

Att fördjupa sig i terrordåden i Frankrike 7 januari 2015 - och dagarna som följde - känns onödigt därför att spaltmil efter spaltmil redan skrivits om händelserna. Jag har tyvärr ingenting av nyhetsvärde att tillföra. Men jag har några funderingar som är kopplade till dåden.
Jag utgår från att du känner till de viktigaste delarna runt händelserna i Frankrike.

Först stämde alla in i talkören: "Jag är Charlie!"

Alla.
Verkligen alla möjliga och omöjliga.
Till och med Mahmoud Abbas, PLO/Fatahs ledare. Ja, varför inte? Även om Fatah ska vara ett sekulärt parti är de flesta araberna på Västbanken ändå muslimer, så visst, Abbas skulle kunna bli förnärmad. Den kristna andelen av den arabiska befolkningen tycks krympa dramatiskt, år för år i arabvärlden. (Men kanske är det en annan debatt? Eller?..) 

Satirtidningen Charlie Hebdo driver med islam, absolut. Men också med politiker, judar, kristendomen osv.
Påvar och profeter, allt i en salig röra. Det sägs så i alla fall, jag har aldrig läst Charlie Hebdo själv, men får lita på allt som sägs och skrivs om den. 

Varför blir det ingen reaktion på oss kristna när man driver med vår tro?
Det är det många som gör. Visst, det kan vara roligt med en och annan prästvits, och pastorshistoria. Jag drar själv några sådana ibland. Men tänk om vi kristna skulle få för oss att mörda oskyldiga som hämnd för alla sketcher, nidbilder och smutsiga beskrivningar av det som vi tycker och tror på? Perversa beskrivningar av det som borde få vara rent.

Efter drygt en vecka börjar den ene debattören efter den andre att backa ut från talkören. Vi börjar inse att vi egentligen inte är Charlie Hebdo, trots allt. Teckningarna i tidningen visar sig ofta vara smaklösa. Det finns kanske saker som vi inte behöver driva med? Vi måste inte teckna, eller skriva eller säga sådant som vi vet att "den andre" tar illa vid sig av. Man måste ju inte provocera och kränka bara för att det - rent juridiskt - är tillåtet.
Finns det ingenting som heter "god smak" eller "lämpligt"? 

Om min arbetskamrat är buddist eller hbtq eller frälsningssoldat, behöver jag ju inte kränka honom/henne dagligen för det. Inte ens någon dag. Vi måste inte tycka eller tänka lika, vi kan vara kompisar ändå. Om mitt eget barn kommer hem och berättar att han/hon har blivit buddist, hbtq eller frälsningssoldat, vad gör jag då? Börjar mobba och kränka? Eller skulle jag fortsätta älska och önska mitt barn det bästa i livet?

Har du, käre läsare, läst tidskriften Charlie Hebdo? Jaså, inte det?
Hur är det då möjligt att människor i bl.a Pakistan, Afghanistan och Nigeria kan mörda och bränna hus för en halvdålig pennteckning som publiceras i en tidning som de förmodligen aldrig hört talas om tidigare? Som inte går att köpa i deras land och som ingen har läst? 

Det är andra krafter i bakgrunden. Många ledare i muslimska länder fortsätter att hylla terrordåden och uppmanar till nya.
Idag, 17 januari, läser jag i dagstidningarna att flera personer i Niger (afrikansk stat norr om Nigeria) dödats i samband med upplopp, och flera kyrkor har satts i brand. Hur är det möjligt?
Det finns mängder av Charlie Hebdo-teckningar på nätet. Jag är övertygad om att du skulle tycka många av dem vara stötande. Känsliga personer varnas!
Men de iskalla mördarna i Paris verkar faktiskt inte vara särskilt finkänsliga. De verkade snarare vara helt kallblodiga. Detta faktum går inte ihop för mig.
Det som började som ett attentat mot en antiislamsk publikation slutade i mord på flera franska judar.

När polismannen Ahmed Merabet (han lär också varit muslim) ligger försvarslös på gatan och ber för sitt liv, blir han avrättad - just för att han är en polis.
Men när attentatsmannen i kosherbutiken avrättade sin gisslan, dödades de för att de var judar - ingenting annat.

Det som till en början såg ut som en hämnd i profetens Muhammeds namn, visade sig vara ett antisemitiskt dåd.

Missförstå nu inte mitt resonemang! Uttrycket "Jag är Charlie" betyder att man värnar om pressfriheten och yttrandefriheten, denna fantastiska företeelse som tillåter att jag kan skriva vad jag vill i denna blogg.
Ur den synvinkeln är jag också Charlie.

Hotbilder

Uppsala Moské, Sverige Foto: Anders Wiklund/TT

Under senare tid har Sverige gjort sig känt som ett land där brandattentat har riktats mot moskéer och andra lokaler som används av muslimer.
Invandrare uttrycker i tv och tidningar hur de känner sig hotade och otrygga.
Detta är något avskyvärt!
Människor som flytt från krig och förföljelse i andra delar av världen ska inte behöva utsättas för samma terror på sin nya tillflyktsort.
Vi svenskar förfasar oss över hur människor behandlas på andra sidan jorden och så plötsligt händer liknande saker här, i vårt trygga, toleranta och solidariska land.
Jag är inte muslim men jag kräver att min muslimske vän ska kunna känna sig trygg här, i min närhet!

Min blogg är ju tänkt att focusera på min relation till Israel och antisemitism, inte muslimers förhållande i Sverige, men det är ändå intressant att följa dagens händelseutveckling ur det perspektivet. Jag vill göra ett par enkla jämförelser:

På tv-nyheterna fick jag höra hur muslimska kvinnor med nikab (huvudduk/slöja) har attackerats på öppen gata av okända gärningsmän. Det är verkligen oacceptabelt. Men samtidigt: jag har ingen judisk vän som går omkring på stadens gator med kippa. För det krävs det offentliga "Kippavandringar" där 40-50 ickejudiska kändisar deltar, vid ett i förväg annonserat klockslag. Gärna några kommunpolitiker, artister eller någon biskop och helst med poliseskort. 

Ur den synvinkeln är det ju fantastiskt att ändå så många muslimska kvinnor kan gå på stan i Sverige med nikab. Så ska det vara, och vi har alla ett ansvar för att de ska kunna vara trygga!

Vidare visar det sig att okända förövare har kastat in brinnande föremål i muslimska lokaler ett antal gånger det senaste året. Som någon uttryckte det i ett tv-reportage: "Som råttor, anonymt, utan budskap eller mening. Vem är du?" 

Jag önskar verkligen att vi snart får veta vem det är, så att den skyldige kan ställas inför rätta.

Liknande försök av skadegörelse och mordbrandsförsök har även flera gånger drabbat de judiska församlingarna i Sverige, men där är det svårare att orsaka större skada. Synagogorna har nämligen, sedan många år, lärt sig att förskansa sig bakom pansarglas, personslussar, vakter och identitetskontroller om man vill besöka G-dstjänstlokalerna. 

Jag kommer - som ickejudisk gäst - inte in i Synagogan utan id-papper och en kort intervju av en säkerhetsvakt. Det får inte bildas en kö eller folksamling utanför på gatan, jag har vänligt men bestämt ombetts att promenera ett varv runt kvarteret för att motverka större gruppbildning, något som skulle kunna fresta en terrorist till ett bombdåd. 

De svenska muslimska företrädarna kräver att polisen och samhället skyddar deras medlemmar och besökare. Absolut! Om det krävs så är det självklart! Men visste du att vid offentliga samlingar i Synagogan, t.ex minneshögtider av Kristallnatten eller Förintelsen, märks tydligt hur polisbilarna "trålar" runt kvarteren, diskret men kraftfullt.
Detta är inget nytt, så har det varit i många år. Ett större evenemang i en svensk Synagoga är en säkerhetsrisk, ungefär som ett fotbollsderby kallas "högriskmatch" och kräver stort polispådrag. 

Säkerhetsarrangemangen runt synagogor är liknande runt om i världen efter flera allvarliga incidenter. Det finns dock en plats där jag hittills inte har ifrågasatts när jag själv ville besöka en Synagoga:  Israel.

Hurvasynagogan i Jerusalem   Foto:Bertil

Jag ville vid ett tillfälle se Hurvasynagogan i Jerusalem från insidan, och gick dit och kände på dörren. Låst. Men vänta nu, här sitter en skylt med information på väggen; "Öppet vid bön" och så ett antal tider. 

Denna vackra byggnad sprängdes av Jordanska trupper - liksom många andra synagogor i Jerusalem
Länk: 58 Synagogor förstörda i Jerusalem - efter Jordaniens ockupation av Jerusalems Gamla stad 1948. Alla judar fördrevs från Judeen, Samarien inkl östra Jerusalem och Old city. 

Hurva har nu restaurerats till sitt ursprungliga utseende och återinvigdes 2010. Jag tog med mig min kippa och gick dit vid nästa bönetid. Ingen personkontroll där inte, trots att det lyste "turist" runt mig. Sandaler, trekvartsbyxor och t-shirt, samt en kippa som säkert ropade: "souvenirshop" så högt den orkade. 

Det var långt ifrån fullsatt så här mitt på dagen, och jag placerade mig lite diskret vid sidan. Runt mig rörde sig intresserade småpojkar som roat studerade mig, jag kände mig verkligen som en alien. De bedjande männen tog dock ingen notis om mig utan utförde sin bönritual under kantorns ledning. Jag kan inte hebreiska utan kunde bara lyssna och uppleva atmosfären.
Byggnaden är mycket storslagen och vacker. Vid restaureringen har man markerat den nivå som återstod av väggarna sedan Jordanierna hade sprängt byggnaden, 25 maj 1948. 

Frågan är om säkerhetstänkandet i Israel har ändrats och skärpts sedan hösten 2014, då två araber, utklädda till bedjande judar, plötsligt utförde ett bestialiskt dåd och mördade 4 judiska rabbiner och besökare och skadade ytterligare flera, med hjälp av knivar och pistoler.

Världen har blivit en enda röra. Människor flyr från Mellanöstern, dock inte från Israel utan från Israels grannländer. Trots det är det Israel som ständigt får utstå mest kritik i den svenska debatten.
Många människor kommer just nu som flyktingar till Sverige. Med sig i bagaget har många av flyktingarna tyvärr en antisemitism och ett Israelhat som har sina rötter i det samhälle de vuxit upp i.

Vem vill då skada och skrämma de muslimska invandrarna i Sverige? Det är knappast svenska judar. De svenska judarna flyttar istället allt oftare från Sverige då de själva känner sig hotade av en tilltagande antisemitism.
Europa dras med ett annat destruktivt arv som ser alla främlingar som sina fiender: nazism och fascism, utspädd med vanliga människors rädslor och oro för en okänd framtid. 

Vem du än är - kristen, muslim eller jude (eller något annat) - är det din plikt att sprida trygghet och omtanke runt dig. Jag vill med hjälp av min blogg göra det lilla jag kan för att bidra till samexistens och tolerans.
Om viljan finns går det självklart alldeles utmärkt att leva tillsammans.
Vi har bara en jord. Den har vi tillsammans.

"Det farliga är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad."             Martin Luther King