PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

torsdag 6 november 2014

Religionskrig

Kung Gustav VI Adolf
Foto: Bertil
I skrivande stund, den 6 november, är det dags att äta en Gustav Adolfs-bakelse. 
Detta till minne av kung Gustav II Adolfs dödsdag vid slaget vid Lützen 1632. Vi som är lite halvgamla fick sådana datum inpräntade i skallen redan i tidig skolålder. Dagens ungdomar vet knappast särskilt mycket om honom och den tid han levde i.
Han ledde Sverige under 30-åriga kriget, ett krig som, förutom att gälla makt och ära, kan betecknas som ett religionskrig mellan protestanterna och katolikerna i 1600-talets Europa. 
Vi som kommer från Göteborgsregionen har sett kung Gustav II Adolf många gånger som staty på Gustav Adolfs Torg mitt i staden. Där står han i brons och pekar mot marken.
Enligt traditionen uttalade han vid detta tillfälle: 
"Här skall staden ligga!" i samband med Göteborgs grundande, 1621.
Enligt göteborgshumorn utbrast han istället: "Här ska Blåvitt spela!" 
(Blåvitt är smeknamnet på ett av Göteborgs mest framgångsrika fotbollslag. De spelar i blå-vit randiga tröjor)

I våra dagar har de europeiska staterna i stort sett slutat att bekämpa varandra av religiösa skäl. Balkankriget i mitten av 1990-talet får vi hoppas var den sista europeiska konflikten med religiösa ingredienser, även om det pyr lite i Nordirland fortfarande, mellan protestanter och katoliker.
Man skulle kunna tro att religionskrig hörde till en förgången tid men istället får Europa ta emot en stor flyktingström från Mellanöstern och Afrika där islamistiska extremister förföljer och dödar alla oliktänkande. Det talas om ca 50 miljoner flyktingar (2014) som rör sig inom eller mellan stater runt om i världen, på flykt undan våld och död. Av alla dessa människor är de flesta muslimer själva, men också många kristna.
Enbart en liten del av flyktingströmmen når Europa. Trots det väntas närmare 100 000 söka skydd i Sverige under nästa år, det är en ansenlig mängd hjälpbehövande människor. De utgör också lika många röster som de politiska partierna ska slåss om i framtida riksdagsval.
Många av dessa människor bär tyvärr med sig ett hat mot judar sedan barnsben från sina hemländer. Det hatet får allt för ofta utlopp här i Sverige mot svenska judar. Svenskar som får klä skott för staten Israels politik. Detta fenomen kallar jag antisemitism.

Konflikten mellan muslimer och judar i och runt Israel är framför allt en religiös konflikt, även om många försöker förklara den till synes olösliga konflikten som politisk. Som om det bara gällde land, ockupation och förtryck.
Att PLO (Den palestinska befrielseorganisationen) bildades redan 1964 - flera år innan Israel tog makten på Västbanken i och med sexdagarskriget 1967 - har de flesta glömt, eller aldrig hört talas om. 
Vilket Palestina skulle befrias 1964? Inte Västbanken eller Gaza i alla fall, där hade araberna redan makten. Nej, det var Israel som skulle utplånas, och samma politik tycks gälla i våra dagar.

Tempelplatsen från öster
Foto: Bertil
De senaste dagarna har det bråkats särskilt mycket runt Tempelberget i Jerusalem.
De muslimska företrädarna och de palestinska politikerna kämpar emot med näbbar och klor för att förbudet för judar att be på Tempelberget ska gälla för all framtid.
Detta synsätt är märkligt, och ännu märkligare är att svenska debattörer gärna värnar om de arabiska kraven. 
Varför får inte judar be på just den platsen? Varifrån har Tempelberget fått sitt namn?
Muslimerna kallar platsen för al-Haram al-Sharif, men till och med PLOs mångårige ledare, Yassir Arafat, använde ofta benämningen "The Tempel Mount" samtidigt som han förnekade att det någonsin funnits något judiskt tempel, eller ens judisk historisk närvaro på platsen.
Vilket tempel talar vi om? Judarnas, naturligtvis.
Först kung Salomos tempel och sedan kung Herodes tempel som revs av romarna år 70.
Följaktligen: utan judar - inget tempel, och därmed heller inget Tempelberg. 

Tempelforskningsinstitutet Jerusalem
Foto: Bertil
Det finns fundamentalistiska judar också, sådana som vill riva al-Aqsamoskén och bygga ett nytt judiskt tempel. De är dock i en klar minoritet.
Däremot talar Bibeln om att det ska återuppbyggas ett judiskt tempel. 
Jag har besökt Tempelforsknings-institutet i Jerusalem och sett de föremål och kläder som redan är tillverkade och är tänkta att användas när detta framtida tempel står klart.
Det är svårt att se hur det skulle gå till, rent mänskligt. Muslimerna är helt uppfyllda av tanken att judar inte ens ska få besöka Tempelplatsen, och ännu mindre få be där. Vad är de rädda för?
Staten Israel har överlämnat makt och ansvar för al-Haram al-Sharif till muslimerna som genom stiftelsen Jerusalem Islamic Waqf driver platsen med dess moské och muslimska helgedomar. Det är alltså muslimerna som bestämmer på Tempelberget. Tyvärr missbrukas förtroendet ibland och det kastas sten ner på bedjande judar och andra besökare vid Västra Muren. Detta utlöser naturligtvis oroligheter, och israelisk polis tränger ibland in på arabiskt område för att gripa någon förövare eller för att få stopp på de livsfarliga upptågen.
Det kan inte vara ok att kasta sten rakt in i en folkmassa från 20 meters höjd.

En intressant detalj är att Rabbinatet i Jerusalem själva förbjuder judiska personer att gå upp på Tempelberget, men det är bl.a för att en jude inte ska råka trampa på den plats där Det Allra Heligaste, det inre rummet i templet, var beläget. Så heligt betraktas platsen av de troende judarna.
Ibland trotsar enskilda judar Rabbinatets förbud och går upp ändå, men de får inte be öppet för muslimerna. 

Under tidsperioden 1948-1967, då araberna hade makten i Jerusalems gamla stad utestängdes alla judar även från att be till sin Gud vid Kotel - Västra muren. Synagogorna i den gamla judiska stadsdelen sprängdes eller brändes ner och alla judiska invånare fördrevs.
Men sedan Israel övertog makten i Jerusalem 1967 garanteras enligt Israels lag att de olika religionernas utövare ska ha fri tillgång till sina olika heliga platserna. Detta synsätt tycks vara väldigt svårt för de muslimska företrädarna att acceptera, och än märkligare är att västliga (läs: svenska) fredsivrare förespråkar en återgång till det tidigare tillståndet samtidigt som man förespråkar demokrati, lika rättigheter och religionsfrihet. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop!

Att blotta tanken på att en jude skulle befinna sig uppe på Tempelberget, al-Haram al-Sharif, att be där och ännu värre; att som jude beträda al-Aqsamoskén är så provocerande för en troende muslim att det kan utbryta krig för mindre.
Finns det då någon plats i Israel där muslimer eller kristna är förbjudna att utöva sin tro? Nej, alla har tillträde till sina heliga platser.
Alla utom judarna själva!
Tusentals människor på båda sidor om de religiösa uppfattningarna har dödats eller skadats i följderna av arabiska uppror som är förknippade med spänningen runt al-Aqsamoskén genom åren. Men kanske är religionskrig fel beteckning på konflikten?
Kanske är istället dess rätta namn; Andligt Krig?