Den vanligaste frågan

Kung Hiskias vattentunnel 700 fvt
Foto: Bertil

Jag skulle åka till Israel och behövde ett par nya sandaler. Jag tycker egentligen att sandaler är lite töntigt men när man besöker Israel eller liknande varma platser är det onekligen praktiskt. Jag uppsökte följaktligen en stor och välsorterad skoaffär.

-Jag skulle vilja få hjälp med att hitta ett par bra sandaler. Helst vattentåliga.

Den kvinnliga expediten blev genast nyfiken på vart jag skulle resa.

-Vattentåliga? Saltvatten då, förstås?

-Nej, faktiskt inte. Sötvatten. 

-Sötvatten? Nu kunde den nyfikna men mycket trevliga expediten inte hålla sig längre. Hon måste få veta vart jag skulle åka.

-Jag har tänkt gå genom Hiskias vattentunnel i Jerusalem. Jag ska åka till Israel.

Efter en kort förvånad konstpaus ställde hon den absolut vanligaste frågan folk brukar ställa när man berättar att man tänker åka till eller nyss har varit i Israel:

-Vågar du åka dit? Är det inte farligt?

Vad ska man svara? Kanske är det farligt? Till att börja med kan flygplanet störta redan på vägen dit.
Skämt åsido, frågeställningen bygger på synen av Israel som en enda stor konflikthärd.
Visst, men sanningen är väl att Israel, trots sitt läge i regionens mitt, just nu  är den plats i MÖ som är minst turbulent. Grannländerna däremot skakas av politiskt och religiöst förtryck och krig.
Jag har, tillsammans med min familj, hyrt bil och farit kors och tvärs runt hela Israel flera gånger. Jag har aldrig upplevt att det skulle vara farligare än andra platser. Möjligtvis i trafiken i så fall. Vi skulle inte kunna åka runt som vi gjort i något av Israels grannländer, det är då ett som är säkert. 

Jag har vandrat ensam i Jerusalems stadskärna sent på kvällarna utan att någonsin känt mig hotad. Något jag tvekar på att göra i t.ex Göteborg.

Busskur av betong i staden Sderot (Raketskydd) Foto: Bertil

Det betyder inte att det inte skulle kunna hända någonting, jag vill inte låta naiv.
Det kan faktiskt komma in en självmordsbombare på en restaurang eller en buss.
Det kan komma en raket om man är i Askelon, Sderot eller någon annan stad inom räckhåll från Gaza. Det har hänt många gånger, men som tur är inte när vi varit i närheten.

Alla människorna i Israel, judar såväl som araber, lever ständigt med detta hot, något som vi turister har svårt att begripa. Att förringa många israelers skräck för terror och krig är det sista jag vill göra. Det finns absolut inga garantier.

Om jordbävningen kommer  Foto: Bertil

Myndigheterna försöker förbereda sig för det värsta, och mycket planering, pengar och energi läggs på att kunna möta alla sorters hot. 

"Det värsta" är dock inte alltid synonymt med det vi oftast tror.

Det värsta och förmodligen det troligaste katastrofscenariot enligt den israeliska räddningstjänsten, Magen David Adom, är lite överraskande: jordbävning. 

Enligt statistiken drabbas Israel med omnejd av en kraftig jordbävning i genomsnitt var 80-e år. Senast det begav sig var på 1920-talet så ett nytt skalv kan komma när som helst. Små skalv inträffar nu och då i regionen men det lär komma ett stort skalv förr eller senare, och det kommer att innebära en katastrof. Israel är beläget i Great Rift Valley, en förkastningsspricka i jordskorpan som sträcker sig från Libanon/Syrien ända ner till centrala Afrika.

När jag och min hustru Gunilla gjorde ett sjukbesök hos vår vän Dick Haas på Hadassasjukhuset i Jerusalem hösten 2009 fann vi denna skylt uppsatt på väggen i vårdavdelningens korridor, den ger instruktioner på hur man uppträder tillsammans med patienterna på sjukhuset när jordbävningen är ett faktum.
Vi som trodde att krig var det värsta man kan vara rädd för.

Vi har åkt buss, spårvagn, taxi och hyrt bil och uppträtt som israelerna oftast gör: vägrat att böja sig för terrorhoten. Israelerna har en policy, nämligen att snabbt sopa undan spåren av terrordåd och gå vidare.

Vid ett tillfälle väntade jag på min tur på ett postkontor i Jerusalem för att posta vykort. Det var 8-10 personer före mig i kön. Plötsligt började en ung dam upprört ropa på hebreiska. Den beväpnade vakten som satt utanför dörren kom inrusande och lade sig i. En man gick med skamsen min fram till disken och nu förstod jag vad det hela handlade om. Mannen hade lagt ifrån sig ett paket på disken för att få händerna fria när det skulle bli hans tur i kassan. Den unga damen fick för sig att paketet var en bomb och ville veta om någon tog ansvar för det. 

Alla i kön började gräla över mannens oförsiktiga handling och jag förstod vilket budskap de upprörda människorna basunerade ut. De skrek ungefär: "Hur dum får man bli som lämnar ett paket på det där viset? Jag vill inte dö i kön på posten!" 

Mannen tog rodnande hand om paketet, vakten muttrade något och avlägsnade sig och stämningen lugnade ner sig. Falskt alarm, tack och lov.
Jag tänkte på vad parkeringsvakten sagt någon dag tidigare, då vi parkerat vår hyrbil på en bemannad parkeringsplats. 

"Ni har väl tömt bilen på alla väskor?" 

Jag replikerade: "Jaså, är det mycket inbrott här?" 

"Inbrott?", svarade den gamle mannen, "nej, jag tänker på polisen! Om de ser ett kvarglömt paket eller någon väska bryter de upp bilen och spränger väskan. Det skulle ju kunna vara en bomb." 

Jag tänkte inte på det...

El Rom vid gränsen till Syrien  Foto: Bertil

Sommaren 2013 tänkte jag och Gunilla åka bil från Ein Gev vid Genesarets sjö till El Rom, en kibbutz längst uppe i nordöstra hörnet av Golan, helt nära gränsen till Syrien.
Vi visste att det där fanns en minnesplats från Yom Kippur-kriget 1973, då en mycket stor syrisk pansararmé slogs tillbaka av en liten israelisk styrka på just den platsen.
Men vågade vi åka så nära gränsen till Syrien där det utspelade sig ett fruktansvärt fullskaligt krig?
Vi frågade killen i hotellreceptionen. "Skulle vi bli stoppade av polis eller militärförband, det kanske inte var någon idé att lägga tid på bilturen utan göra något annat?"

När han fick frågan sken han upp i hela ansiktet och svarade: "Ni kan självklart åka, så länge ni är i Israel kan ni vara trygga!"

Med den positiva, stolta attityden i minnet åkte vi och fick en fantastisk utfärd. Rekommenderas!
Samtidigt kändes det konstigt att veta att det obarmhärtiga våldet florerade bara några kilometer bort, på andra sidan om den syriska gränsen.

Vad är svaret på frågan: Är det farligt att resa till Israel?
Det går naturligtvis inte att svara entydigt på den frågan. Under vissa tidsperioder har det varit ganska lugnt i regionen, under andra har terrorn legat på en högre frekvens. Under perioden 2000-2008 dödades 1065 israeler i terrordåd och mord med politiska förtecken, förutom alla skadade. Eftersom en del dåd genomförs med hjälp av självmordsbomber finns det ju alltid en risk att turister kommer i vägen, den sortens illdåd tar ingen hänsyn till vem som drabbas.

Iron Dome - antiraketvapen  Foto:upi.com

Den hatade muren/säkerhetsbarriären har förhindrat många attentat och antalet dåd har därför minskat drastiskt.
Raketattackerna från Gaza har visserligen fortsatt nästan dagligen men de är ändå inte lika många som för ett par år sedan, och många av raketerna blir nerskjutna av det israeliska luftförsvarssystemet Iron Dome.

Det finns väl ingen som frivilligt vill hamna i ett bombattentat eller råka ut för en jordbävning, men turistströmmen till Israel bara ökar. 

Miljoner människor från hela världen anser tydligen att det är värt risken.

Jag delar den uppfattningen.

Och hur gick det då i Kung Hiskias tunnel? Det gick väldigt bra! Om det ska jag berätta någon annan gång.