PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

måndag 5 september 2016

Alla ska bada

Badande muslimska araber i Tel Aviv
Foto: Bertil
Dagens rubrik har jag lånat av den svenska humor-gruppen Galenskaparnas scenshow med samma namn. 
"Alla ska bada."
Under sommaren har det svept en het debatt över Europa om förbud eller inte förbud av särskilda badkläder för muslimer på stränderna.
Särskilt infekterad har debatten varit i Frankrike, där det utlystes ett förbud mot så kallade burkinis, badkläder för muslimska kvinnor som ville klä sig anständigt men ändå svalka sig i vågorna. Frankrike har ju som bekant haft förbud för religiösa symboler på allmän plats och i skolor sedan 2004. Exempel på sådana är  kors eller Davidstjärna i halsbanden, och kippa eller sjal på huvudet.
Andra europeiska länder har liknande förbud eller debatterar införandet av dem. Principen verkar vara religionsfrihet = frihet från religion. 
Jämför det med t ex Iran där alla kvinnor - sedan den islamiska revolutionen 1979 - måste ha heltäckande kläder och huvudduk.

En bild (ur ett filmklipp) visar hur en hel grupp franska poliser tvingar en muslimsk kvinna att ta av sig sin religiösa symbol; en slöja avsedd för bad. Bilderna har farit genom eterrymden varv efter varv runt hela jorden. Förbudet upphörde efter massiv kritik från alla håll.

Jag vill helt enkelt bara berätta hur det fungerar i Israel, det land som får mest kritik av alla länder och som anklagas för apartheid och förtryck av sin arabiska befolkning.
Kort och gott: I Israel får muslimer (och alla andra också för den delen) klä sig hur de vill.
Alla ska bada helt enkelt.
En del solbadande kvinnor är väldigt lättklädda på stranden, andra inte.
I Israel skulle ett förbud mot att visa religiösa symboler vara en omöjlighet.
För det första: vad skulle alla judar säga om de inte fick klä sig i sina typiska kläder, kippor osv. Om inte jordklotets enda judiska nation tillät sina judiska invånare att visa att de var judar, var i hela världen skulle de då kunna göra det?

För det andra; vad skulle alla muslimer, som också är medborgare i staten Israel, säga? Var femte israel är arab. Om de inte fick visa att de är muslimer - på stranden eller någon annanstans - skulle de få verklig anledning att beskylla staten Israel för apartheid. Men så är lyckligtvis inte fallet. 
Judar, muslimer, kristna och andra religiösa grupper lyser med sin närvaro i det israeliska samhället. På vissa platser är det naturligtvis fler av den ena eller andra gruppen, men på andra platser blandas de med varandra. En sådan plats är Israels fantastiska stränder. 
Och vid Döda havet givetvis. Också en muslim vill ju känna den märkliga känslan av att flyta utan att behöva hjälpa till själv, det salta vattnet, ca 34% salt, gör jobbet.
Jag har sett många araber bada i Döda havet. Med svarta kläder som gick till fötterna. De skrattade naturligtvis uppsluppet som alla andra gör när de doppar sig i saltvattnet, inget konstigt med det.

Även judiska kvinnor som badar kan välja särskilda badkläder. De ser ibland ut som om de badar i sina vanliga kläder, men det visar sig vara "kopior" av vanliga kläder sydda i ett särskilt baddräktstyg. Smart!
Muslimer är således inte de enda som vill vara anständigt klädda enligt sina normer, när de vistas på en allmän strand. Kanske har européerna något att lära av allt detta, istället för att höja det röda skynket och visa sin beröringsskräck för troende människor, oavsett religion. 

Eklunden Horsat Tal, Jordans källflöden i norra Israel.
Foto: Bertil
Till sist vill jag vidröra en svensk debatt som har samröre med ämnet, men som handlar om att hamna i det andra diket.
När jag vistats i Israel har jag många gånger sett arabiska pojkar och flickor i tonåren sitta i vanliga badkläder vid vattnet och talat med varandra, precis som man kan förvänta sig av dem. Ingen uppdelning, inga stängda rum eller särskilda badtider.
I det naiva Sverige har en del räddhågsna politiker inte bevakat hotet mot den självklara livsstilen att behandla alla lika och förvänta sig respekt för varandra. Istället har extrema grupper från hårt styrda, muslimska länder fått sin vilja igenom att stänga badhus för män vissa tider så att muslimska kvinnor ska kunna bada själva. Vilka signaler skickar det till männen? Och vilken syn på män skapar en sådan hållning? Klarar vi män inte av att bada i samma bassäng som kvinnor?
I förlängningen av detta har även muslimska skolor i Sverige fått tillstånd att bedriva könsuppdelad undervisning, särskilt i idrott och gymnastik. 
Om du av någon anledning känner dig obekväm med att gå och bada på ett offentligt bad är det din ensak, det får vi andra ha respekt för.
Men att påtvinga små barn detsamma av religiösa skäl anser åtminstone jag vara fel väg att gå.
Alla ska bada! Helst samtidigt!

torsdag 11 augusti 2016

Ett färgrikt land

Färgsprakande och skönt skuggigt
Solomon Street, Jerusalem
Foto: Bertil
När jag reste till Israel från Sverige för första gången kändes det, efter några timmar i luften, som om jag reste till världens ände. Men nu, efter flera resor, och ett ivrigt intagande av information om både historia och nutid, inser jag att jag snarare reser till världens centrum.
En historisk, religiös och politisk brännpunkt. 
Israel visar olika sidor beroende på vart man åker. Trots sitt lilla format (Israel är ca 20 gånger mindre än Sverige) finns där helt olika natur och klimat representerade, liksom livstempo och inte minst kulturtyper.

Den färgrika blandningen av alla sorters människor är mest tydlig i Jerusalem.
Det är också i Jerusalem den politiska laddningen märks tydligast för oss tillfälliga besökare, det är i alla fall så jag upplever det. 
Israel beskylls för apartheid och övervåld, trots att det är hennes motståndare som ständigt och jämt hotar med våld och dess fullständiga utplånande. BDS-rörelsen (Bojkott, desinvesteringar och sanktioner) jobbar stenhårt över hela jorden för att smutskasta staten Israel, som om ett villkorslöst tillbakadragande från Judeen och Samarien skulle inneböra fred, frid och fröjd. Israels tillbakadragande från Gaza 2006 visar en motsatt utveckling. 
Det svenska projektet "Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel" är en annan märklig skapelse då den, sitt namn till trots, inte följer några judiska barn på väg till deras skola under raketregn från Gaza eller knivsvingande araber på Västbanken. Och någon annan region på jorden med liknande hot mot civila har de inte heller satsat på, enbart palestinska araber. Märkligt så som världen ser ut i dessa dagar.
Har då alla dessa anklagelser någon relevans i proportion till Israels verkliga brister?
För alla samhällen har ju brister, även Israel. Och Sverige. 

Jag skriver detta i Jerusalem. Våra nästan 2 veckor långa semester på olika platser i landet lider mot sitt slut. Vi är dock förbjudna av biluthyraren att besöka Judeen och Samarien då en israelisk bil där löper mycket stor risk att råka ut för massiv stenkastning med risk för livet. 

Fontänen i Teddy Park  Foto: Bertil
Vi började och slutar vår resa i Jerusalem. Jag sitter på en parkbänk i Teddy Park nedanför stadsmurarna utanför Jaffaporten. Jag tittar på när barn och vuxna leker och svalkar sig i den fantastiska fontänen som flera gånger om dagen presenterar en blöt, synkroniserad musik/ljus/vatten-show. 
Vi omges av judiska och arabiska barn med sina familjer, huller om buller i fontänen eller på grässluttningarna runt om. Alla gläds åt 20 minuters svalkande vatten i den starka värmen, Jerusalem saknar ju vattendrag. 

Kvällsmarknad  Foto: Bertil
När jag befinner mig i Jerusalem och betraktar människorna jag möter, inser jag att folklivet innehåller ett inslag som helt saknas i mitt eget hemland, Sverige; det är det judiska folkets klädkoder i alla dess variationer.
I Sverige ser man högst sällan en man med kippa på huvudet och den bärbara tallitens (bönesjal) hörntofsar slängande runt höfterna. Eller kvinnor med särskilda huvudbonader och tydligt urskiljbara kjolar, allt som tecken på olika grupptillhörigheter.
För att inte tala om ortodoxa kvinnor med peruker och män i märkliga varianter av hattar, rockar, knästrumpor och kostymer. 
I Jerusalem vimlar det av dem.

Att vi ser dessa så sällan i Sverige beror inte enbart på att antalet judar i landet är lågt, ca 20 000. Det beror främst på att de svenska judarna upplever sig hotade om de skyltar med sin judiska identitet på gator och torg. Inte sällan av invandrare från Mellanöstern som är uppfödda med en stark antisemitism, något som också blir allt vanligare även bland svenskar i allmänhet efter en ganska kraftig vinklad nyhetsförmedling från Mellanöstern i medier och påverkan från kändisars politiska ställningstagande.
Utlandsfödda i Sverige 31 dec 2015 var enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) 1 676 264, alltså nästan 1.7 miljoner av en befolkning på närmare 10 milj. Till det kommer alla deras barn och barnbarn, med andra ord en betydande andel av den svenska befolkningen. Självklart har dessa människor berikat samhället och gett det "gamla" Sverige en mängd spännande influenser och förstärkt tillgången till arbetskraft i ett glesbefolkat land. 
Jag kan fortfarande minnas detaljer från mitt första besök på en kinesisk restaurang, vilka vänner som var med och jag minns till och med vad jag åt: strimlad biff med lök. Det var 1969. Eller när jag åt min första pizza. Jag hade problem med smält ost. Det har jag inte längre.
Självklart kommer inte alla invandrare från Mellanöstern men minst 500 000 (0,5 milj) nya svenskar är muslimer. Beroende på krigen i bl a Syrien och Irak har den andelen ökat kraftigt under senare år. 
Muslimer i Sverige är på grund av sin klädkod vanligtvis lätta att identifiera när vi möts på stan. 

En muslims bönestund
på en badplats i Israel
Foto: Bertil
I Israel smälter alla sorters folkgrupper in i folkvimlet. Eller sticker ut, om du så vill. De lyser med sin tillhörighet på alla upptänkliga sätt genom kläder, frisyrer och språk. Både muslimer och judar uträttar sin bön ogenerat på vilken plats som helst och ingen tar någon särskild notis om det.
Judar, muslimer, druser, samariter, kristna araber, nunnor, munkar och frikyrkliga eller sekulära tillfälliga besökare från jordens alla hörn blandas på gator och torg.

I Sverige kan du också se alla dessa yttre attribut. 
Utom de judiska.
De får hålla sig dolda inom sin väggar eller räkna med bråk, protester och hot om bojkott.
Det är naturligtvis helt normalt med ett synligt inslag av människor från många olika kulturer i det svenska samhället. 
Men den judiska klädkoden saknas! Vad beror det på?
En del påstår att det beror på staten Israels politik, men den kan väl inte de svenska judarna ställas till svars för?
Så enligt mitt resonemang är det inte Israel som har problem med apartheid, som vissa påstår, utan Sverige och svenskarna.