PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

torsdag 11 augusti 2016

Ett färgrikt land

Färgsprakande och skönt skuggigt
Solomon Street, Jerusalem
Foto: Bertil
När jag reste till Israel från Sverige för första gången kändes det, efter några timmar i luften, som om jag reste till världens ände. Men nu, efter flera resor, och ett ivrigt intagande av information om både historia och nutid, inser jag att jag snarare reser till världens centrum.
En historisk, religiös och politisk brännpunkt. 
Israel visar olika sidor beroende på vart man åker. Trots sitt lilla format (Israel är ca 20 gånger mindre än Sverige) finns där helt olika natur och klimat representerade, liksom livstempo och inte minst kulturtyper.

Den färgrika blandningen av alla sorters människor är mest tydlig i Jerusalem.
Det är också i Jerusalem den politiska laddningen märks tydligast för oss tillfälliga besökare, det är i alla fall så jag upplever det. 
Israel beskylls för apartheid och övervåld, trots att det är hennes motståndare som ständigt och jämt hotar med våld och dess fullständiga utplånande. BDS-rörelsen (Bojkott, desinvesteringar och sanktioner) jobbar stenhårt över hela jorden för att smutskasta staten Israel, som om ett villkorslöst tillbakadragande från Judeen och Samarien skulle inneböra fred, frid och fröjd. Israels tillbakadragande från Gaza 2006 visar en motsatt utveckling. 
Det svenska projektet "Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel" är en annan märklig skapelse då den, sitt namn till trots, inte följer några judiska barn på väg till deras skola under raketregn från Gaza eller knivsvingande araber på Västbanken. Och någon annan region på jorden med liknande hot mot civila har de inte heller satsat på, enbart palestinska araber. Märkligt så som världen ser ut i dessa dagar.
Har då alla dessa anklagelser någon relevans i proportion till Israels verkliga brister?
För alla samhällen har ju brister, även Israel. Och Sverige. 

Jag skriver detta i Jerusalem. Våra nästan 2 veckor långa semester på olika platser i landet lider mot sitt slut. Vi är dock förbjudna av biluthyraren att besöka Judeen och Samarien då en israelisk bil där löper mycket stor risk att råka ut för massiv stenkastning med risk för livet. 

Fontänen i Teddy Park  Foto: Bertil
Vi började och slutar vår resa i Jerusalem. Jag sitter på en parkbänk i Teddy Park nedanför stadsmurarna utanför Jaffaporten. Jag tittar på när barn och vuxna leker och svalkar sig i den fantastiska fontänen som flera gånger om dagen presenterar en blöt, synkroniserad musik/ljus/vatten-show. 
Vi omges av judiska och arabiska barn med sina familjer, huller om buller i fontänen eller på grässluttningarna runt om. Alla gläds åt 20 minuters svalkande vatten i den starka värmen, Jerusalem saknar ju vattendrag. 

Kvällsmarknad  Foto: Bertil
När jag befinner mig i Jerusalem och betraktar människorna jag möter, inser jag att folklivet innehåller ett inslag som helt saknas i mitt eget hemland, Sverige; det är det judiska folkets klädkoder i alla dess variationer.
I Sverige ser man högst sällan en man med kippa på huvudet och den bärbara tallitens (bönesjal) hörntofsar slängande runt höfterna. Eller kvinnor med särskilda huvudbonader och tydligt urskiljbara kjolar, allt som tecken på olika grupptillhörigheter.
För att inte tala om ortodoxa kvinnor med peruker och män i märkliga varianter av hattar, rockar, knästrumpor och kostymer. 
I Jerusalem vimlar det av dem.

Att vi ser dessa så sällan i Sverige beror inte enbart på att antalet judar i landet är lågt, ca 20 000. Det beror främst på att de svenska judarna upplever sig hotade om de skyltar med sin judiska identitet på gator och torg. Inte sällan av invandrare från Mellanöstern som är uppfödda med en stark antisemitism, något som också blir allt vanligare även bland svenskar i allmänhet efter en ganska kraftig vinklad nyhetsförmedling från Mellanöstern i medier och påverkan från kändisars politiska ställningstagande.
Utlandsfödda i Sverige 31 dec 2015 var enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) 1 676 264, alltså nästan 1.7 miljoner av en befolkning på närmare 10 milj. Till det kommer alla deras barn och barnbarn, med andra ord en betydande andel av den svenska befolkningen. Självklart har dessa människor berikat samhället och gett det "gamla" Sverige en mängd spännande influenser och förstärkt tillgången till arbetskraft i ett glesbefolkat land. 
Jag kan fortfarande minnas detaljer från mitt första besök på en kinesisk restaurang, vilka vänner som var med och jag minns till och med vad jag åt: strimlad biff med lök. Det var 1969. Eller när jag åt min första pizza. Jag hade problem med smält ost. Det har jag inte längre.
Självklart kommer inte alla invandrare från Mellanöstern men minst 500 000 (0,5 milj) nya svenskar är muslimer. Beroende på krigen i bl a Syrien och Irak har den andelen ökat kraftigt under senare år. 
Muslimer i Sverige är på grund av sin klädkod vanligtvis lätta att identifiera när vi möts på stan. 

En muslims bönestund
på en badplats i Israel
Foto: Bertil
I Israel smälter alla sorters folkgrupper in i folkvimlet. Eller sticker ut, om du så vill. De lyser med sin tillhörighet på alla upptänkliga sätt genom kläder, frisyrer och språk. Både muslimer och judar uträttar sin bön ogenerat på vilken plats som helst och ingen tar någon särskild notis om det.
Judar, muslimer, druser, samariter, kristna araber, nunnor, munkar och frikyrkliga eller sekulära tillfälliga besökare från jordens alla hörn blandas på gator och torg.

I Sverige kan du också se alla dessa yttre attribut. 
Utom de judiska.
De får hålla sig dolda inom sin väggar eller räkna med bråk, protester och hot om bojkott.
Det är naturligtvis helt normalt med ett synligt inslag av människor från många olika kulturer i det svenska samhället. 
Men den judiska klädkoden saknas! Vad beror det på?
En del påstår att det beror på staten Israels politik, men den kan väl inte de svenska judarna ställas till svars för?
Så enligt mitt resonemang är det inte Israel som har problem med apartheid, som vissa påstår, utan Sverige och svenskarna.

måndag 25 juli 2016

Nästa år i Jerusalem


Judiska kvarter i Jerusalem
Foto: Bertil
Jag behöver inte drömma om nästa år, om ett par dagar åker jag och min hustru tillbaka till Jerusalem och till andra platser i Israel under ett par veckors semester. Vi ska vila och bara vara.
Den lyxen kan vi svenskar i bästa fall kosta på oss. Vi har ingen släkt där som vi kan besöka utan bor på hotell, vi tänkte se intressanta platser och bada i Medelhavet. Sommaren i Sverige har varit ovanligt dålig hittills i år, men typiskt nog; just nu när resan till Israel närmar sig har vädret slagit om och det har blivit nästan lika varmt här som där. Den stora skillnaden är väl möjligtvis att i morgon kan det regna igen i Sverige, men i Israel är det nästan 100% säkert att solen skiner varje dag under de närmaste månaderna. 
Eftersom det inte är vår första Israelresa blir vistelsen en blandning av återbesök och besök vid för oss nya platser och sevärdheter. Även om en och annan gruppresenär med buss och guide i högsta hugg försöker hinna med allt under en vecka, vill jag påstå att deras försök är dömt att misslyckas. Det finns alltid något nytt att upptäcka och uppleva för den nyfikne, trots att landet är väldigt litet.

När jag vistas i Israel, och särskilt i Jerusalem, påminns jag hela tiden om den särskilda betydelse som staden har för många judar. 
Det är inte ett banalt territoriellt habegär vi pratar om. Självklart betyder Jerusalem mycket för både judar, muslimer och troende kristna över hela världen. Men det går heller inte att blunda för det faktum att hos de förskingrade judarna, ända sedan den romerske kejsaren Hadrianus tid 130 evt, har drömmen och längtan till Jerusalem varit levande inom dem. 
"Nästa år i Jerusalem"; mantrat och hälsningen judar emellan i diasporan, som sätter ord på den strävan och det ärvda behov som mynnade ut i sionismen. Åter till Sion - Jerusalem.

Många, inte minst i Sverige, vill emellertid göra oenigheten om Jerusalem till en fråga om land, makt och förtryck. Märkligt nog finns det politiker och debattörer som på fullt allvar vill dela Jerusalem i två delar. Bygga en mur. Utestänga judarna från Kotel. (Det judiska namnet på Västra muren, stödmurarna till Herodes tempel)
Man föreslår att rita kartan efter de gränser som gällde 1967, trots att det inte var en egentlig gräns utan bara en stilleståndslinje efter kriget 1948-49. 
Samma personer uttrycker samtidigt ett obeskrivligt hat mot muren som syns på kullarna i öster. Muren som israelerna kallar säkerhetsbarriär men som araberna kallar en apartheidmur.

Rest av Berlinmuren med målning
Israels och Tysklands fanor i mix
Foto: Bertil
Jag växte upp under en period då Berlin i Tyskland delades av en hög mur. Berlinmuren var en symbol för konflikt som fick sin upplösning och muren revs 1989. Två folk blev ett igen och Tyskland stod starkare än på länge. Jag tillbringade senare närmare ett år i Berlin som byggnadsmålare, en tid efter sammanslagningen av Väst och Östtyskland (Die Wende) och har med egna ögon sett den sammansmältning som skett. Jag har träffat och arbetat med människor från båda sidor som idag lever i symbios med varandra. Det fungerar.

Dagens säkerhetsbarriär öster om Jerusalems stadskärna är också en tydlig symbol för en konflikt. Därför är också fred och försoning den enda kraften som kan riva den. Den dag politikerna vågar skriva under ett fredsavtal kan muren rivas, eftersom den då inte längre fyller någon funktion. 
Muren har inte alltid stått där utan uppkom efter en obeskrivlig våldsvåg mot civila i Jerusalem från de arabiska områdena. Alla vet att muren har räddat liv och bromsat terrorismen sett över tid.

Hur tänker då de som vill bygga ännu en mur och dela den heliga staden? Är det verkligen ett tecken på lösning av en konflikt? I mina ögon är förslaget snarare ett typiskt tecken på konfrontation!
Den svenske diplomaten och FN-förhandlaren Gunnar Hägglöf skrev en bok om situationen i Jerusalem, som den var 1964. Han var mycket propalestinsk och Israelkritisk.
Hans bok fick titeln "Jerusalem i taggtråd". Är det så vi vill se staden i framtiden?
Jag tror förslaget att dela Jerusalem genom att separera människorna är en vansinnig utopi som inte skiljer sig från dagens sorgliga tillstånd och det kommer inte att hända. Israel har varit villiga till stora eftergifter under åren, men land mot fred har tyvärr inte fungerat. Experimentet med Hamas i Gaza är ett dyrköpt bevis på det. 
Israel lämnar med all säkerhet inte Jerusalem ifrån sig även om tanken på en gemensam administration fortfarande lever. Detaljerna i ett sådant avtal, särskilt när det gäller tempelplatsen är dock yttersta svårformulerade. I frågan om Tempelberget flyter politik och religion ihop, trots att varken Israel eller PLO är några religiösa organismer i den meningen som vissa tror. Trots det är trycket från den religiösa världen ytterst stark, både från judiskt och muslimskt håll. Det är som att klampa runt i ett minfält.
UNESCOs beslut i april 2016 (där tyvärr Sverige var en av de stater som röstade för) att frånkänna den judiska historien på och kring Tempelberget, till förmån för muslimsk historiebeskrivning har ju inte underlättat förhandlingarna.

Från Olivberget mot Old City och västra Jerusalem
Foto: Bertil
Jag gillar verkligen Elie Wiesels formulering i sitt öppna brev till USAs president Barack Obama 2010: "...När en jude besöker Jerusalem första gången, är det inte första gången. Det är en hemkomst...

Men inte bara judar känner sig hemma i Jerusalems dammiga stengränder, man kan ha andra skäl än att vara en återvändande jude. Även jag tillhör dem som tror att frågan går utanför det politiska.
Det är tydligt att det finns en andlig dimension i kampen om Jerusalem, en kamp som bara ska bli hårdare och hårdare, men upplösningen kommer i samma ögonblick som Messias sätter sina fötter på Olivberget.
För en sekulär läsare kan detta resonemang verka flummigt, men jag lovar dig; du kommer inte att missa det när det händer.

Äldre inlägg om Jerusalem: Jerusalem -"City of gold" och Jerusalem-Alla(h)s stad? och Sion